Jag bevakare av TV program att titta på tredelad dokumentärserie (Del 1/3 Gudomlig galenskap FST5, kl. 14.50 ) om den norska författaren och nobelpristagaren Knut Hamsun (1859 – 1952).Den unge Hamsun gav ut böcker på lokala förlag i Nordnorge innan han fyllt 20, men fick inte det stora genombrott som han väntade sig. Trots motgångar och många svåra år gav han inte upp skrivandet och beslöt sig för resa till Amerika och bli författare där.
Men inte heller de fyra åren i Amerika blev vad han hoppats på. Åren i Amerika formade honom både som människa och författare och han var en god iakttagare. Åren resulterade i boken Fra det moderne Amerikas Aandsliv (1889), där den radikala Hamsun kritiserade det kommersiella och bristen på andligt liv.
Senare tog han avstånd från boken.
Det första avsnittet undersöker hur de fyra åren i Amerika formade Hamsun. Det andra avsnittet följer Hamsun i fotspåren från genombrottet med boken Sult [suom. nälkä] år 1890 till år 1920 när han fick Nobelpriset i litteratur för boken Markens Grøde.
Det sista programmet tar en närmare titta på Hamsuns aktiva stöd för nazisterna och hur man idag ser på frågan.
Sigrid Combüchen är glasklar i sin beskrivning av Knut Hamsun som en auktoritär, självupptagen, feg och förljugen karlslok med nazistiska sympatier.
Ty ännu i början av förra århundradet var Hamsun verkligen världsberömd och känd även i de delar av världen där man nätt och jämnt hört talas om Strindberg eller Selma Lagerlöf.
Men problemet kvarstår. Hur kunde en diktare som åstadkommit den nordiska litteraturens kanske yppersta kärleksromaner och som revolutionerat den norska prosan med sin vidunderliga stilkonst, där ordet "ömhet" är det flitigast använda substantivet av alla, på samma gång hylla Hitler och hans bruna nazi bataljoner? Och detta i ett ögonblick då nazisoldatesken våldtog hans eget fosterland,
frågar av Sigrid Combüchen.
Mest fascinerande, frånstötande och fängslande är kanske komplexiteten i Hamsuns livsöde och livshållning.
Det kan alltså ses som en paradox att demokratin Finland allierar sig med Nazi-Tyskland. Men det tystnar. Vi har säg på det.
Jag kan försäkra er som skriver på min blogg och jag kommer inte att tystna.
Citera av Max von Sydow: Hamsun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar