Den ena rummet, likasom finns det i buddhism, kan fungera som

En grott tempel i Ellora, som byggdes under 6: e till 10-talen
en som representeras höjden av medeltida
 indiska arkitektoniska sten-cut konsten.

Jag hittade något intressant: sinnets analogin med två rum.
Detta model utesluter inte den mentala eller också `andliga´ dimensionen (snarare är det som del av utnytjade).
Mänskliga kan finnas till att man kvarlevor an agnostiker, och kan de hålla med fast i de kedjor av materialism - att man ge sig andlig näring att fördjupa procedurerna i det här sammanhanget, så att man kan fortsätta sin tillflykt till vetenskapstro.

Jag lever i två rum. Ett rum är det sekulärhumanistiska, där jag är relativt säker på vad jag tycker, och där jag ständigt finner glädje i att utforska nya sidor av vårt gudlösa universum, 

sa Kjetil Hope.  Han växte upp i en kristen miljö, och var själv troende till för ett tiotal år sedan. När han blev vuxen försvann tron stegvis och till slut kom han att bli medlem i Human-Etisk Forbund.

Hur kan man vara moralisk i en amoralisk värld? frågade Kjetil Hope.
Hur kan vi finna glädje under ett kort liv?
Hur kan vi skapa mening av sorg och tragedier, när vi vet att det inte väntar oss någon belöning för vårt lidande i nästa liv?

Allt detta debatteras i rummet jag befinner mig i nu.

Men han rör sig in i ett annat rum också, där det andliga utforskas.

Där känner man närvaro av något, en känsla av att vara delaktig i något större, vad det än det är,
skrev Hope.

Det här är hans personliga motiv till att medverka till teveserien på omvendmeg.no.
Nu, att denna fråga skulle inte vara alltför enkla klingande:
Det finns dock två rum, finnas där till ett andra fält av livet, det i som buddhismen kallas Buddhanaturen - men det omsluter sig alla in i inne.

En human i det heliga rummet behöver inte förneka något: inte alls det att han använder sunt förnuft:  ljusstyrka av förnuft, inga känslor av djup, ingenting alls i sin helhet.