Det är 1942, svenska soldater vaktar nervöst vid norska gränsen, och när två inkallade går i väg i natten för att tjuvtitta på tyskarna i ockuperade Norge, nappas de av nazisterna.
Löjtnant Aron (André Sjöberg), bror till den ene bortrövade, skidar efter med några gröngölingar och en enögd finsk hårding (Antti Reini), `sotajermu´, på finska.
Gränsen, 2010/2011, är producerad på minimal budget, enligt DN.se:s uppgifter, helt utan filmstöd. Det kan sägas finnas någon poäng med att försöka tänka stort med lite pengar, och se om det går att göra hygglig äventyrsfilm billigt. Och svenska gränsincidenter under andra världskriget är en inte överanvänd inspirationskälla.
Producenten och regissören Roger Corman kunde under sina glansdagar sno ihop Edgar Allan Poe-filmatiseringar och filmer som Bloody mama, 1970, på någon vecka. Han konstaterade att ovana lågbudgetregissörers vanligaste misstag var att de försökte göra för mycket.
`Gränsen´ i princip var dömd på förhand. Självöverskattning präglar hela detta djärva skutt in i krigsfilmsgenren. Det har smittat även rollfigurerna. Övermod är svensk actionfilms vanligaste sjuka, men möjligen sätts filmhistoriskt rekord när en soldat här uppgraderar Sveriges roll i världshistorien,
Det sägs
Hitler har tagit Europa land för land. Det är bara Sverige kvar.Men Operation Polarräv var det verkliga hotet.
Om vi hade förlorat i Sverige, skulle vi ha förlorat hela världen till nazisterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar