"att bryta sig igenom sitt medvetandes solipcism"

Trots alla hjälpmedel måste vi konstant misslyckas och försöka på nytt. Men ur allt detta mångbottnade fiasko lyckas Henry Parland ändå med hjälp av sin alkemi laborera fram någonting positivt och vackert: en kärlekshistoria om vår oförmåga och oduglighet – sympatiskt oförblommerad och befriad från moral
Historien om ett trefaldigt misslyckande blir, märkligt nog, en mycket lyckad roman.
Henry Parlands dog som 22-åring, hade han endast publicerat en diktsamling, Idealrealisation (1929).
Trots att Henry Parland endast hann ge ut ett verk under sin livstid, har också det ofullbordade romanprojektet Sönder kommit in i den finlandssvenska litteraturens kanon. Romanen har postumt utkommit i fyra varianter.
Hans enda roman är ännu, trekvartssekel efteråt, påfallande modern. Till romanens största behållning, enligt Maxim Grigoriev hör de inledande kapitlen, skrivna på en elegant, nyskapande svenska, full av säregna vändningar och finlandismer.

Alkemin om det sinnet med Jaana Partanen,
på Kuopion taidemuseo 12.6.-6.9.2014.

Dess ämnen är också fortfarande högst aktuella. Sönder tecknar en skarp bild av den automatiserade förgänglighet som vi än idag inte har funnit något botemedel mot.
Enligt Grigoriev försöker vi motverka den genom en digitalisering av den vardagliga verkligheten i mobiltelefonkamerans rudimentära med megapixelupplösning, i långa redogörelser för den oändliga tristessen i någon dagbok på Internet, i att göra-listor som vi ändå sparar trots att de är utdaterade.
Men det är svårt att stoppa tiden, att bryta sig igenom sitt medvetandes solipcism, att se sin älskade i ögonen.
I möten med en annan människa är man hjälplöst fast i sina förväntningar och föreställningar; man märker den andre först när man erfar det tomrum som denne lämnat efter sig.