Som synes kallade Schubert sina verk för sonater och vad innehåll och spellängd beträffar så är det förvisso motiverat att kalla dom some sonater.
En andra är omkring 20 minuter lång. Men enligt till information var förläggaren Anton Diabelli angelägen om att fick att sälja så många exemplar som möjligt av dessa ljuvliga kompositioner och eftersom hemmamusicerandet under denna tid var utbrett vände han sig till det rika borgerskap som menade att det i varje hem skulle finnas ett piano.
Begreppet sonat skulle kanske få någon att dra öronen åt sig och tro att det rörde sig om komplicerade och långa kompositioner, varför han valde att kalla dem sonatiner.
Ingen vet.
Om det är fråga om melodiska `vitamininjektioner´, som har sagt, kom de inte ut i tryck förrän långt efter tonsättarens död, 1836.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar