vi har en sten i vår sko

.. därför gör resan är inte naturligt.

Finskt koncentrationsläger
 i Petrozavodsk, som den finska
ockupationsmakten döpte
 om staden till 1941.
 Bilden är tagen vid den allierade
 befrielsen av staden 1944
 och visar ryska civila
 som tillfångatagits i etnisk rensning.

Den finländska debatten har präglats av två perspektiv – dels är finländare medvetna om att de som finländare utgör objekt för stereotypisering, dels tillämpar finländare själva stereotyper i sina beskrivningar av omvärlden.

Jag hållar med synvinkeln historikern Henrik Arnstad: Finland ljuger om nazismen.
Finland allierade sig med nazisterna.

Finlands utrikesministerium bör skickas på en grundkurs i historia. 

75 år efter krigsslutet har Finland ännu inte medgivit den nära militära alliansen med Nazityskland.
Därför är det bara extern forskning om finsk historia som har värde.
Vi måste påminnas att Finland var den enda demokrati i världen som frivilligt allierade sig med Nazityskland.
Ett faktum som borde tillhöra allmänbildningen i Finland.
Men i den finska offentligheten levas det en nedtystad sanning. Detta har jag personligen fått erfara i mitt barndom.
Vårt förflutna med nazisism är en tabu sak.

FN-stadgan undertecknades i San Francisco den 26 juni 1945 - av de fyra stormakterna, Förenta staterna, Sovjetunionen, Folkrepubliken Kina och England och de stater som ingått i anti-Hitler-koalitionen, totalt 50 länder.
FN-stadgan har alltid handlat om mer än bara att förhindra och förebygga krig, alltså så kallad negativ fred.
i kapitlet om "internationellt samarbete på det ekonomiska och sociala området" formulerar stadgan också FN:s uppgifter för att förbättra levnadsstandarden, främja full sysselsättning och lösa internationella problem av ekonomisk, social, hälso- eller kulturell karaktär.  Alltså mänskliga rättigheterna, som annars inte nämns i stadgan, måste observeras, artikel 55 d. Allt som statsvetenskapligt kan betraktas som "positiv fred" bör också vara en del av FN:s uppgifter.