i brist på annat, enligt denna forskning finns det i Sipiläs regering ideologiskt mer homogen och toppstyrd.
Dom säger att där har hänt paradigmskiftet som poängterar individens egen kapacitet och förmåga att välja kommer att förändra det finska välfärdssamhället.
Statsministern har nu inte varit tvungen att kompromissa och gå igenom långa förhandlingar under regeringsbildningen. Det har påverkat slutresultatet och kan bland annat ha möjliggjort social- och hälsovårdsreformen, visas den här forskningen vid Helsingfors universitet.
Regeringsprogrammen kan enligt forskarna grupperas i tre perioder. De utgör enhetliga kategorier då regeringarnas inställning till välfärdsstaten formulerats.
Tre regeringsprogram sticker enligt forskarna ut ur mängden:
Paavo Lipponens andra program (1999) som starkt betonar välfärdspolitiken
Jyrki Katainens program (2011) som är en detaljerad plan där välfärdspolitiska institutioner är starkt representerade.
Juha Sipiläs program (2015) som skiljer sig bjärt från tidigare program genom sitt tilltal och format samt avsaknad av välfärdspolitik i dess nordiska betydelse.
Artikeln Declaring, shepherding, managing: The Finnish welfare state ethos in Finnish government programmes. 1950-2015 av Matilda Hellman, Marjukka Monni och Anna Alanko publiceras i tidskriften Research on Finnish Society.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar