Också jag kände mej med en smärtsamt träffsäker historia om hur det är att bli lämnad av min kärlek och närmaste människa. Men när förlorade jag min största kärlek, gick det så med min första förlust, det inte längre skada mej så hård.
Självuppfattad och högst personlig -
Det är något som inte stämmer, 2015 - utspelar sig långt från den charmiga värld som
Martina Haag tecknat i sina tidigare böcker. Läsaren kommer nära in till den smärta som uppstår när kärleken lämnar en eller annan.
Man hör om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men man har ingen aning.
Det här är en roman om överlevnad. Om betydelsen av en rödrutig jacka. Om tama järvar med eldkastare. Om en bottenlös fjällsjö, dit ingen får gå, och om hur man reser sig, trots att man är helt säker på att man inte orkar längre.
Man kan känna verkligen författarens ångest genom sidorna. Martina Haag är författare, skådespelare och föreläsare.Livet faller samman i tysthet. Haag skildrar i sin nya roman smärtan efter ett äktenskapligt sönderfall. Han skildrar
opretentiöst sorgens panik när ett äktenskap går i kras.
Det är en hyllning till veckotidningsprosan när den är som bäst, sa som.
Den här gången låter hon ett stråk av smärta och pina löpa genom historien. Det känns äkta och är modigt gjort. Det är också intresseväckande och humorn lyser klarare nu, när den får kontrastera mot en mörkare bakgrund, står på framsidan och:
Men så börjar Martina Haag berätta om en skilsmässa så att jag tappar andan: få kan beskriva känslor som hon. Sorgen, ångesten, självförtroendet som bara försvinner. Delar av den här boken är bättre än allt annat Martina Haag har skrivit,
skrev Dagens Nyheter, och det stämmer.
Denna roman finns intensiv och stark, ärlig i sitt tonfall, genomstungen av smärta.
Man kan finna också av drastisk galghumor där, tycker jag.