Den rapporten om hållbar utveckling - så bra som inte behövdes att konkurrera?

Prins Haakon, Pekka Himanen, Desmond Tutu
- World Economic Forum årsmöte vid Davos 2009
Bild: © World Economic Forum

Finlands regeringen, valde att inte konkurrensutsätta projektet.
Porös text kostar skattebetalarna € 70 000.

Se på det. Den dyra rapporten är dessutom inte 200 utan endast 157 sidor lång.  Av dessa 157 är 25 tomma och resten fyllda med tomma ord enligt Suomen Kuvalehtis skribent Minna Lindgren.
Minna Lindgren är minsann inte nådig i sin bedömning av dyrbarheten:
Professor Pekka Himanen äger inte en endaste originell tanke,

och hela rapporten är fylld av oavsiktlig komik. 

Slutresultatet blir en närmast burlesk historia, rapporterar  Minna Lindgrens blogg.
En gång i tiden ..
En kväll sensommaren 2012 slutade tråkigt för den gode professorn. Denna 'en ledande internationell forskare kring informationsålderns samhälle'  hittades i slutet av augusti av polisen, sittandes utan skor och kalsonger mitt i Hfors, redlöst berusad. Före detta, pissade herr Himanen på hans byxor (och på dansgolvet) i som elits restaurang.
Han vägrade uppge sin adress för polisen och blev således omhändertagen. Himanen gjorde då våldsamt motstånd mot polisen och kränkte dem även muntligen.
Natten tillbringade Himanen i en cell. Notan blev 14 dagsböter, totalt 728 euro.

Hufvudstadsbladet nedvärderar en alltmer konkurrensutsatt anbudsförfarande ingripande, och lovprisar rapporten:

Det är till fördel för rapporten, som har den mångtydiga titeln Den blå boken, att den är skriven med internationella ögon och inte utifrån ett perspektiv där man ser landskapet omkring sig, kanske blåögt, med rent inhemska linser.

Även om det `väckte ett visst rabalder´ att regeringen beställde en framtidsredogörelse av en arbetsgrupp som leds av professor Pekka Himanen utan att konkurrensutsätta projektet. Priset för en filosofiskt inriktad samhällsanalys på 150 sidor blev 700 000 euro och det torde göra rapporten till den dyraste filosofibok som getts ut i Finland.

En av de relevanta i bokens sidor kan hittas.

Det finns hårda ekonomiska och ekologiska ramvillkor för att bevara välfärdssamhället genom att förnya det. 

Det är en intressant iakttagelse att det finns en paradox i Finlands konkurrenskraft.

Det kan finnas politiska krafter som vill lösa välfärdsstatens finansieringsunderskott med att göra samhället mera konkurrensinriktat. Är det som en paradox? 

Nej, så att de som faller av har mindre att vänta sig i bidrag och tjänster. De blir föremål för andras godtyckliga välvilja i stället för skyldigheten att hjälpa. 

Vi (goda)  har råd att göra det.

Man ger ett starkt försvar för ett rättvist samhälle som ger alla den faktiska möjligheten att leva ett värdigt liv.