Själö hospital kan ses som en ful fläck i Finlands historia.Dokumentären Kvinnorna på Själö, 2008, Måndag (4.7.2011 kl. 21.50 ) berättar en kvinnas historia. Hur och varför kom hon till Själö?
Vad hände med henne? Kvinnans berättelse bygger på Jutta Ahlbeck-Rehns forskning i sjukhusarkiven. Det blir en berättelse om läkarvetenskapens syn på den degenererade kvinnan i 30-talets Finland.
Ahlbeck-Rehn granskar diagnositikens och disciplineneringens kopplingar med utgångspunkt i hospitalets arkiv, och visar hur vansinnet könades i diskursiva möten mellan medicin, kommun och samhällspolitik. Boken, doktorsavhandling i Sociologi, 2006, rör sig tematiskt från bakgrunden till patienternas intagning, diagnosticering och intagning, de olika patientgrupperna, det disciplinära rummet. Och livet på anstalten samt till sist kvinnornas egna berättelser om livet i kvinnorummet.
Det menar: `I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp´. Ahlbeck-Rehn ser också de sociala förhållanden som påverkar kvinnorna. Fattiga kvinnor från lägre samhällsklasser eller sexuellt frispråkiga kvinnor är frekventare som patienter.
Ofta är orsakerna till att vissa kvinnor stängs in på Själö rashygieniska. Särskilt under kriget var det ont om mat. Det kunde vara farligare att hamna på mentalsjukhus än vid fronten.I dokumentären medverkar också Signe Erfors som jobbade i köket på Själö från 1931 fram tills sjukhuset stängdes 1962. Ahlbeck-Rehn har forskat i vad som skedde med med kvinnorna. Hon är märkbart berörd över de sorgliga slut som de flesta kvinnorna har rönt fram till 1945.
På Själö i Åbolands skärgård verkade Finlands äldsta sjukhus oavbrutet i nästan 350 år.
På 1600-talet som hospital för spetälskesjuka, på 1700-talet som Finlands första mentalsjukhus, på 1800-talet för obotligt sjuka kvinnor - till Själö kom de flesta för resten av livet.
Den ön blev som ett förvaringsställe för dem man inte vill veta av och berättar därför "de andras" historia. Samtidigt är begreppet sjukdom starkt relaterat till värderingar i samhälle. Vem som är sjuk och varför definieras olika under olika tider. I början av 1900-talet inskrevs fattiga, ogifta kvinnor som inte kunde försörja sig själva.
Fattigdom blev en sjukdom. Sedan inskrevs ryska flyktingar, karelska evakuerade och på 30-talet kriminella kvinnor. Det var de ledande läkarna och psykiatrerna som skrev Själö kvinnornas utlåtanden. De andras historia, rashygieniska "allmanupplysningen" under aren 1920-1944 och så vidare, tydliggör samhällets värderingar.
Forskaren grät.
Post scriptum
Den heter `Ett döende folk´ och publicerades 1935 av biologidocenten Folke Borg. Han betecknade den själv som ett inlägg i befolkningsfrågan och hans stora bekymmer var att `genetiskt mindervärdiga befolkningsgrupper´ födde fler barn än de rashygieniskt överlägsna samhällsskikten.
Svenskarna höll på att bli ett döende folk – eller för att travestera nutidens rubrik: Sverige avskaffar sig självt. Han sammanfattade sitt befolkningspolitiska program i bland annat följande meningar:
Vad rashygienen strävar till, det är att gynna de fullvärdiga individernas fortplantning och att minska eller förhindra de mindervärdigas - en strävan som f. ö. rent spontant gör sig gällande hos varje folk, som ej förlorat sina sunda och naturliga instinkter…
Dessa rashygieniska strävanden äro inga utopier i avsaknad av praktiskt aktuella möjligheter till förverkligande. Rasbiologiskt fullvärdig är majoriteten av Sveriges folk; och vad det kommer an på är alltså genomförandet av sådana reformer, att härigenom barnalstrandet hos denna folkmajoritet stimuleras och underlättas, medan den däremot hålles tillbaka eller förhindras hos den minoritet, som visar tydlig mindervärdighet.I linje med sitt biologiska program ville docenten Borg naturligtvis ha en mer aktiv steriliseringspolitik. Han upprörs i boken över att det engelska underhuset 1931 förkastade ett lagförslag om frivillig sterilisering av själsligt defekta men noterar å andra sidan med tillfredsställelse att Nazi-Tyskland sedan 1933 fått en tillfredsställande lagstiftning på det rashygieniska området.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar