Riz Ahmed som Ruben. |
Lou ser Rubens tilltagande frustration och ilska över sakernas tillstånd och befarar att han ska ramla ner i heroinsträsket igen, och ser till att han hamnar på ett lantligt kollektiv för döva med missbruksproblematik.
Olivia Cookes rollfigur Lou är underordnad. Hur knepig hon än först kan te sig, har hon som kvinna fått Florence Nightingale-rollen i deras förhållande, och i filmen.
Filmen är en ulv i fårakläder, enligt Fredrik Sahlin, filmkritiker.
Oscarnomineringen lär dock vara på ingående, han fortsätter.
Det handlar om acceptans, om att våga börja om. Alltså en film att gilla och respektera, men samtidigt är den lite väl uppbygglig för att suggerera fullt ut.
Man målar upp en svart hotbild, med knark, våld och allmän skörlevnad men i slutändan räcker det med lite gudstro för att själen ska få ro. Det, och att man slutar spela dödsmetall.
Dramat om hårdrockstrummisen som blir döv är snyggt, enligt Sahlin .
Sant, att när mainstreamfilm ska bjuda på ljudet av metall blir det oftast en "vattenkammad variant" som skulle kunna passera genom Mello-tarmen utan större friktion. Men nu - det här är aggressivt, mörkt och hårt.