 |
| Konstnär: Michelangelo |
Ta Donald Trumps installationstal t.ex. På nätet fann jag ett klipp med Adolf Hitlers tal i januari 1933. Likheterna med Trumps tal och talesätt var avskräckande,skriver Finland ex-utrikesminister, riksdagsledamot Erkki Tuomioja, sd.
Det är fruktansvärd.
Texten från Hufvudstadsbladet 25.1.2017:
Nu har vi en supermakt vars ledare är mera oförutsebar än Rysslands och med en ökning av riskerna för den globala säkerheten som följd. Det är inte bara fråga om att undvika ett kärnvapenkrig.(undrar om den saken är inte ens i kraft av mänskligheten, handsättares uppmärksamhet).
Lika farligt för mänsklighetens framtid är om Trump faktiskt lyckas med att ödelägga de ännu klena strävandena att stoppa klimatförändringen
Här kan man bara upprepa hur viktigt det skulle vara att Europa i detta världsläge kunde ta rollen som en stabiliserande kraft som också tar itu med alla de utmaningar som globaliseringen har medfört. Tyvärr finns de inga tecken på att Europa skulle kunna eller ens vilja svara på behovet och efterfrågan för en sådan roll.
Inget under att Trump öppet gläder sig inför perspektiven att EU skulle ytterligare försvagas. Sorgligt nog tycks detta vara en av de punkter där Trump och Putin kan finna varandra.
Delvis beror Europas svaghet på det att det finns oroväckande många partier i Europa som delar Trumps inåtvänd nationalistisk och högerpopulistisk agenda. Att bekämpa dessa förutsätter båda klarhet och mod, men också det att vi förstår att vi inte kan försvara de oförnekbara fördelar som globaliseringen har medfört, om vi inte också tar itu med dess nackdelar. Det gäller först och främst den sociala ohållbarheten som ökar i takt med att inkomst- och förmögenhetsfördelningen blir hela tiden ojämnare. Enligt Oxfams senaste räkningar skulle världens åtta (8) rikaste människor tillsammans äga lika mycket som den fattigare hälften av världsbefolkningen, d.v.s. 3,7 miljarder människor.
Det finns också ett likadant behov och efterfråga för en stark nordisk insats i globaliseringshantering med den nordiska modellens framgångar som en allmänt beundrad referens. Tyvärr tycks också Norden vara belastad med svaga ledare och regeringar. Måhända är deras ovilja att internationellt marknadsföra den nordiska modellen beroende av de, att de är själv upptagna med en nerskärning av välfärdsamhället.
Detta gäller i synnerhet Finland, där vi har kanske den mest självbelåten regering i landets historia. .....:)
Eller kanske bör man hellre tala om självbelåtna ministrar med tanke på särskilt minister Anne Berners arrogant agerande med långtgående förslag som har utarbetats utan att konsultera med de andra regeringspartierna och knappast sitt eget heller, för att inte tala om oppositionen eller berörda intresseorganisationer.
Lagstiftningens kvalitet har lidit redan under flera föregående regeringar, men med regeringen Sipilä har detta fenomen nått överträffade dimensioner. Det gäller den likgiltigheten för grundlagen som har tvingat också justitiekanslern att reagera, likaså som sättet att förbigå all bredare förberedningsarbete där sakkunniga, intresseorganisationer och kanske t.o.m. oppositionen får komma med anmärkningar och förslag, i stället för att envist hålla till sin egen ideologidriven agenda där ingen kritik, inte ens självkritik, får förekomma.
Ett bred och omsorgsfullt förberedningsarbete är naturligtvis mera tidskrävande, men så har också resultaten varit hållbara. På det sätt har vi byggt det finska välfärdsamhället, men samma hänsyn och försiktighet är förstås onödiga då det gäller dess nedmontering.
Lycka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar