Vad de gör där?
 |
| "Lipponen, Lipponen, Lipponen" av Tuipal (Finska Upphovsrättslagen att citera 22 §). |
Finland och Sverige har likartade ekonomier, och Sverige har klarat sig utmärkt också utanför EMU. Det är true.
Finland skulle ha haft en enklare sits om man hållit fast vid marken som valuta och inte alls deltagit i det monetära samarbetet:
Ungefär så här löper argumenteringen,sa Pave.
Jag hade en roll i den process som från mitten av 90-talet ledde till att Finland blev medlem av valutaunionen EMU. I dag, drygt ett årtionde senare, ser jag trots den pågående krisen ingen anledning att ångra de beslut som då togs. Euron har varit det riktiga valet för Finland.
Och vad var det argumenteringen?
Det finns ingen riktiga argument, att du har gjort allt detta (upp röven).
Här måste man komma ihåg de olika utgångspunkterna i Finland och Sverige. I motsats till den svenska kronan har den finska marken en dyster historia.Överdrift, Paavo bra.
Under efterkrigstiden devalverades marken kraftigt i stort sett en gång per årtionde för att återvinna konkurrenskraften och motväga den konstanta pris-lönespiralen i ekonomin.
Enligt Lipponen en devalvering är alltid ett slags förtäckt extraskatt. Kostnaderna betalas i sista hand av folket.
Devalvering är inte ett fult ord, och cykeln skulle ha varit ur tillfartsväg och de många olika sätt.
Det finns en benägenhet att se euron och EMU som isolerade, från den europeiska integrationen frikopplade fenomen.Finns det?
Paavo säger att euron har en funktion i det som är integrationens kärna, den gemensamma marknaden. Ett fritt utbyte av varor, tjänster, kapital och arbetskraft underlättas av en gemensam valuta.
De alla är möjligt utan samma valuta.
Den europeiska skuldkrisen aktualiserar än en gång det eviga dilemmat i konstruktionen av Europa: Det finns ingen utomstående som bygger Europa åt oss.När vi pratar med det gemensamma försvaret dimensionen, skulle jag gärna återigen hör på detta: det finns ingen utomstående som bygger Europa åt oss.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar