Den människan, inte Gud, har skapat världen och att det på det hela taget bara blir bättre och bättre för alla. Det är inte sant. Men det är inte sant, att det är inte sant.Har vi sett, och förklarade utvecklingen i världen bara en liten, liten bit: några av resultaten av evolutionära urvalet, såsom C. Darwin.
Storlek är en enorm parallell verklighet som formar flödet, som alla kommer inte att hittas.
När människan skapade världen, 2006, är en bok av Johan Norberg.
Den första delen inleds med en reflektion kring den kristna skapelsemyten samt en kort reflektion kring Marx tes om att historien är en kamp mellan olika klasser.
Enligt Marx tes om det att historien är en kamp mellan olika klasser. Den kristna skapelsemyten är sådana jämförbar, säger Norberg.
Även detta är sant, förekomma eller snarare existera i sinnevärlden.
Låt mig specificera,
har vi visat, att innehåller fattigdomen i Norden och andra delar av världen under 1600- och 1700-talen, vilket är ägnat att förstås som en kontrast, enligt Norberg, till det välstånd vi idag har i Norden och stora delar av resten av världen.
Och det har visats att en utveckling ska vara bättre (?) Det hela taget lika som (det på det) "bara blir bättre och bättre för alla"?
Den här Norberg gör ett misstag.
Efter Humes ståndpunkt, i Humes giljotin, att man inte kan sluta sig från är real fakta till bör värde, dvs. att moraliska förpliktelser inte kan härledas ur fakta.
De nordiska länderna har kommit till slutet av den materiella utvecklingen, naturligtvis. Men det leder inte till nästa steg, vilket inte kan vara av materiella tillväxten.
Den mänskliga själens utveckling släpar efter, och nu kan vara en utmaning att hitta en balans. Den kommer att finnas. Låt oss säga, externa och interna tvingade.
William blakes Blasphemer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar