 |
| Folkmassor och de ryska tanksens framfart i Prag den 21 augusti 1968. |
När trupper från Warszawapakten under ledning av Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien, reaktionerna kännetecknades av misstro och djupa besvikelse, främst på grund invasion sätta stopp för en lång period av avspänning mellan öst och väst.
Dock Nato-rådets möte i Bryssel redan i november 1968 betonade den akuta krisen var över, och att länder försökte se frågan på ett mer nyanserat och långsiktigt perspektiv. Även sekreterare Lyng gav vid detta möte uttryckte att inom en snar framtid att återuppta dialogen, inklusive att komma närmare en lösning på Europas säkerhetsproblem.
Jag lyssnar på Arkivets pärlor från Yle.
Det fanns en stor chock för political humanister och till den marxistiska rörelsen åt politiska vänstern - dom som förlitat sig på Sovjetunionen.
Därmed stoppades Pragvåren, den demokratisering av den kommunistiska regimen som pågått i Tjeckoslovakien sedan Alexander Dubcek i början av 1968 blivit ledare för kommunistpartiet.
Sommaren 1968 präglades av förhandlingar i flera omgångar mellan den sovjetiska och tjeckoslovakiska ledningen.
Dubcek och reformkommunisterna ville skapa något som de kallade socialism med mänskligt ansikte med bland annat yttrandefrihet, frihet att resa utomlands och delvis liberaliserad ekonomi. Ryssarna kände det kritiken mot sig själva (vad det nu var).
Modell för detta `med mänskligt ansikte´ -ideal kom från vårt snabbt utvecklades nordliga länder.
Men det blev som skulle komma etniska uppror med rå-nationalistiska anden, enligt Sovjetunionen, vilket inte hade funnits tvungen att släppa taget.
Det var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar