Där finns kungenmobbningen

Damen är Clara Bow med hennes något  udda dekoration på
sin  senaste kreation. Det var  år 1929 som Clara Bows stod
på toppen av sin karriär vilket gjorde att hon ständigt
 fanns på omslagen i nöjestidningarna.

Bara igår var jag i en litterärkonferens, som talade om det finska krigstids bundsförvant och -allierad:
"våra kära tyskavänner ... ", sa ena.
Hon syftade på nazisterna.
Saker kan inte nämnas vid deras rätta namn i Finland men även Sverige är nu i fara.

Nu rasar debatten än en gång om hur kungafamiljen ska behandlas i media. Nu senast var det ett fotomontage av konstnären Elisabeth Olsson Wallin som väckte uppmärksamhet.
Det går man till mothugg mot Elisabeth Ohlson Wallins fotomontage.
Del om satirbild som föreställer kungen och hans vänner, ätande pizza från Camilla Henemarks nakna kropp, är inte den värstä.
Det är att när drottning Silvia ses på bilden, när hon skrubbar bort ett nazihakkors på golvet

Vuxenmobbning, menar det Madeleine Leijonhufvud, professor emeritus i straffrätt vid Stockholms universitet.  Men gillar jag på detta:
Satir som makten ska tåla, menar Thomas Sjöberg, författare till boken Den ofrivillige monarken.
Den kastar alltid tillbaka ev kritik på den som ger den och är därför självcensurerande, och censur vill vi ju inte ha.

Den leder uppenbarligen till debatt, inte minst om en så viktig sak som yttrandefrihet och tryckfrihet.  Där finns ämnen som är oerhört viktiga idag, inte minst när man vill göra allt större inskränkningar för fotografer, skriver och journalister och inte minst om som: om man kan vara en stor förespråkare för äkta demokrati.