Det har förändrat mig.
Jag har återvänt tillbaka till sosioligiseen tänkande.
Straffet har gett mening, liksom `Martin Beck´ sa.
Enda förklaringen till bränder, kravaller av gäng som här i den sönderfalla integrationen.
Enligt en klassisk sociologisk Émile Durkheims koncentrerade sig också på frågeställningen (ca 1897 -1912) om den ökade individualismen i det moderna samhället. Individualistiska ideers uppkomst i samhället återspeglade en ny form för social ordning som ersätter det traditionella samhället
Vi att han kritiserade konservativas förslag om återgång till ett moraliskt system som tillhörde det förgångna och utilitaristernas syn på samhället som endast en fråga om kontrakt mellan fria individer.
Finns det i klassisk sociologia, jaa. Det påvisade också att samhällsmoralen och den moraliska auktoriteten förändrades i det moderna samhället från s.k. mekanisk solidaritet till organisk solidaritet. Han hävdade också att i det kontraktuella finns alltid icke-kontraktuellt, moraliskt med som gör att avtalen efterföljs.
Men vad sjutton önskar vi egentligen?
Vi har inte gett stor uppmärksamhet på samhällsvetenskapernas praktiska användbarhet.
Förr tiden man ansåg att sociologens praktiska uppgift är den samma som läkarens, som använder sig av vetenskapliga metoder för att skilja mellan sjukdom och hälsa, enligt Anthony Giddens, är ca 1978. Genom sin politiska och interventionistiska, med samhällets ingripande, inriktning kom Durkheim att ha vissa likheter med Karl Marx, även om Durkheims teori aldrig kom att få lika stor samhällspolitisk betydelse.
I vissa skrifter av Marx står att den ökade arbetsfördelningen den viktigaste orsaken till alienation.
Jag ska fortsätta härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar