Vi måste ta till en medveten förvandlingsstrategi

Arbetarrörelsens historia,
av Ruben Nilson.

Det gäller dessutom att snabba på, för en kongressperiod eller två är en alltför lång tid, 

betonar Harri Melin, professor i sociologi och vice rektor för Tammerfors universitet.
För att förstå den rådande situationen måste man se tillbaka på historien, menar Melin.

Men de gamla strukturerna sitter så hårt fast att man inte ens kan föreställa mig vilket slags rörelse de unga vill ha eller behöver för sina intressen.

Vi hade det grundande stadiet på vardera sidan om sekelskiftet 1800–1900. Då grundades olika förbund och FFC, 

säger Melin till Löntagaren. Det är en svenskspråkig medlemstidning för Finlands Fackförbunds Centralorganisation r.f., förkortat FFC.
Början till den moderna fackföreningsrörelsen vill jag datera till 1960-talet, då löntagaridentiteten skapades, FFC enades och den finländska arbetsmarknadsmodellen byggdes upp. Det var då de unga i facket som byggde rörelsen. Då organiserade man sig inom fackförbund, menade att facktillhörigheten var en medborgarrättighet och arbetarna ville ta vara på sina egna intressen.

Den finländska fackföreningsrörelsen har inte förmått förnya strukturerna och handlingsmodellerna från 1960-talet,

fastän omvärlden har förändrats helt sedan dess.

Arbetslivet, sätten att organisera det och modellerna för relationen mellan arbete och kapital har omorganiserats fullständigt. Den gamla uppdelningen mellan arbetare och lägre och högre tjänstemän gäller inte längre. Men ofta där finns ofta faktorer som man mycket lätt snubblar på.

Det finns ingen plats kvar för den uppdelningen i arbetslivet, men den hänger stadigt kvar i fackföreningsrörelsens strukturer.

Faktorer som spelar in är kön och ålder.  Det var ett klassbaserat system som levde sin tid, men finns fortfarande här, nu lite svårare att identifiera.